Foton på vår mamma

Nytt år har kommit och ett, 2014 har vi lagt till historien.

Undrar om det finns någon som forskar i vår släkt om 

30 eller 50 år och läser om vad vi gjorde då.

Vilka som levde och föddes.

Vår älskade goa mamma har just fyllt 95 år, efter hennes kalas

har jag suttit och kikat på gamla bilder på henne.

Turligt finns det en del på mammas familj, 

föräldrar, mor och farföräldrar.

Hon föddes i Vänersborg 1920 och hade tre äldre syskon.

Trots att hennes pappa dog när hon var två år fick hon en bra barndom

med en ensamstående fyra barns mor, detta enligt henne själv.

Har inte sett något annat kort än detta på mamma och hennes pappa.
Tror att det kan vara från 1921.

Detta kort togs strax efter vår morfar hade gått bort, 1922.
Våra morbröder Erik och Otto, vår moster Magnhild som var äldst, f. 1910,
mormor Ellen och lilla mamma Elvy, 2 år.

Lite roligt var det att där mamma gick i småskolan, 

på Nygatan i Vänersborg, kom hon att bo under många år. 

Visserligen inte samma hus men på 

samma ställe, hon sa ofta: Här under gick jag i skolan.

Mamma i mitten.

Åren gick och konfirmationen kom.

Här är mamma i mitten och två av hennes kusiner.

Min mormors mamma, Emelia kom att bo på ett ålderdoms 

strax norr om Vänersborg.

Stället hette Ekenäs och där spenderade också 

mamma mycket tid som ung.

Hon blev som en i familjen av dem som drev hemmet, hon säger ofta:

Att dom åren var några av de bästa i hennes liv.

Jag har sagt hon skulle skriva ner lite men det har liksom inte blivit av.

Det finns många bilder från dessa år, här är två.

Mamma och två gummor som bodde där.

Ägaren farbror Engkvist med ett av sina barnbarn och mamma.

När mamma var runt 17-18 år började hon jobba på en 

sommarrestaurang i Vänersborg, Strömsborg.

Säkert en väldigt rolig tid har jag förstått.

 Här med en arbetskamrat och direktör Ross, tror det var chefen.

 Några fler servitörer

Restaurangen hade många år på nacken, byggdes redan 1871.

Hittade en artikel i lokaltidningen från 1891,

" Det nya Strömsborg, ett utvärdshus efter hvilket man får söka maken

i hela svenska landsorten öppnar om fredag 1 maj 

sina portar för allmänheten

och vi skulle misstaga oss om det ej den dag blir fröjd och gamman

i hvar vrå af den präktiga byggnaden."

Idag är detta fina kultarv ett minne blott, jämnat med marken

och platsen har blivit en stor parkering till Ica Kvantum.

Fortsättning följer/ Maria

Fotografier

Nu var det länge sedan denna blogg blev uppdaterad.

Det här med släktforskning går lite upp och ner för mig.

Har försökt med att hitta mer fotografier från förr, 

har frågat några släktingar men svårt att få tag i.

Skulle varit jätte roligt att haft många fler men får vara
glad för dom som finns.

Min syster hade några och min mamma likaså,

nu är dom i min ägo så att dom inte försvinner.

Möjligt att några av bilderna redan finns här.

Min pappa föddes i Vänersborg, 1918.

Båda bilderna är på farfar, farmor och pappa.

Detta är tagit i Vänersborg på pappa med alldeles för stora stavar.

Kanske det kan vara runt 1920-21.

Farmor och pappa säkert på söndagsutflykt i Dalbobergen, Vänersborg.

Min farmors föräldrar, 

Johannes Fredriksson f. 1853 och Anna Charlotta Johansdotter f. 1851.

Bilden är på farmors föräldrar och hennes syster Hildegard.

Hennes barn och min pappa i mitten.

Pappas morfar, Johannes Fredriksson föddes i Holms socken,

 Mellerud, södra Östanå.

Hans mamma kom från "Ingevaldssläkten".

Har en bok om människor i denna släkt och där finns en liten berättelse om

just farmors farmor Maja Maria Halfvardsdotter o farfar Fredrik Eriksson.

"Dom bodde vid Holmåns mynning på torpet Fiskerud eller Fiskere.

Maja var kände som en stor blomstervän, 

hon älskade att gå att påta i jorden.

Gladdes  när det på våren började spira i hennes rabatter.

Orosmoln fanns alltid och det var hennes höns, 

så fort hon vände ryggen till 

var dom där och sparkade så jorden rök i rabatterna.

Det var ofta Maja klagade till Fredrik och han fick höra,

-Nu har de eländige hönera varit framme å spralat och mollat 

sig i mina rosesänger igen.

Till slut tröttnade Fredrik och när Maja satt inne vid sin vävstol,

lockade han in de få hönorna i hönshuset och högg, utan att tveka,

huvudet av dem. Tog sedan de bloddrypande hönorna och bar in dem 

till Maja som blev rent löcks förskräckte när hon såg Fredrik komma

och höra honom stillsamt säga:

-Här har du dem, mi Maja, nu spralad de inte mer."

Det är Olof Ljung som skrivit denna bok.

Det fanns med all sannolikhet många fler bilder på pappa som
barn men var dem tagit vägen, ja det står i stjärnorna.

Ha det gott önskar Maria

 Sjukdomsbenämningar som står i husförhörslängderna vid dödsfall.

Läser i längderna att någon person hade dött i " Häfta" och vad var det? Har nu hittat förklaringa till några "Vanliga sjukdomar i död o husf.längderna".

Andtäppa = Astma                    

Häfta = Förstoppning

Barnsjuka = Engelska sjukan

Koppor = Smittkoppor

Bleksot = Blodbrist

Lungsot = Tuberkulos

Bröstfeber eller Håll o Styng = Lunginflamation

Moderpassion = Nervösa symptom hos kvinnor 

Bukrev = Olika magåtkommor, magsår, blindtarm m.m 

Nervfeber = Tyfus

Bävelsrevet = Tarmvred m.m magåtkommer

Rödsot = Dysenteri

Fallandesot = Epilepsi benäms även som Brott

Slag = Hjärnblödning eller Hjärtslag 

Hetsig sjukdom = Feber

Strupsjuka = Difteri

Huvudsot = Hjärnhinneinflamation

Trånsjuka = Tuberkulos 

Vattusot = Vattensvullnad 

 Dessa uppgifter har jag tagit ur boken "Torp o Gårdar i Skogsbygden".

Torpare, bönder o tjänstehjon!

Torpare, Bönder och Tjänstehjon

Förklaringar till Olika benämningar

Tjänstehjon, var dräng och piga

Inhyseshjon, de var placerade hos den bonde som krävde Lägst betalt för att hysa Hjonet.

Rotehjon var fattiga och bönderna turades om att ge dem Husrum och Mat. Detta kallades för Rotegång.

Torpare var landbor som bebodde mindre gårdar, torp för vilka de avlade arrende i form av dagsverken åt markägaren.

Backstugor beboddes ofta av gamla, fattiga eller de som inte längre orkade arbeta.Dessa blev Backstugesittare. Stugan var en liten enkel boning belägen på annans mark.

Fattigstugor började byggas i slutet på 1700 talet av bönderna i en Socken. De skulle underhålla den och förse dom som bodde där med mat och ved. Ofta var det gamla, fattiga, föräldralösa barn och ensamstående mödrar som fick bo i dessa stugor.

Statare förekom ofta på större Gårdar där de anställdes för ett år i taget. Sista veckan i Oktober var det möjlighet för stataren att flytta och söka anställning på någon annan gård. Statarsystemet tog form i mitten av 1700.

Statarlönen var ca 100 kr och stat som var lön i form av mat, detta var mannens lön. Kvinnorna mjölkade korna på gården och fick för det ca 50 kr om året.

Familjen hade med denna anställning boende ofta i sk. statarlängor, mat och ca 150 kronor om året.

Statarmyten

  När statarna burit ner oken till sjön

de kastade oken i vattnet och log.

Så stod de på stranden med piska och töm,

med piskorna våldsamt på vattnet de slog.

De sade: Nu plågar vi själva ändå,

nu är vi den starkaste utav oss två!

Ni vågor, som går här som oxar för tross,

ser ni väl nu vem är starkast av oss?

Men så blev de trötta och gick utan ett ord,

och försvann som de kommit bland oxar och jord.

  

                              av Ivar Lo- Johansson

Lite om soldatens historia.

 Äldre indelningsverket

Redan under senare delen av 1280-talet utfärdades förordningen, som gav den som ställde en ryttare med full utrustning till landets försvars förfogande, skattebefrielse. Denna förordning var dock svårt att få allmogen att få följa eftersom kostnaderna ofta var högre än de skattelättnader som utdelades. Detta förde med sig att allt fler utländska män anställdes för att skydda landet mot fienden, legoknektarna var ett faktum.

I Krigsfolksordningen av 1619 stadgades att krigsmakten skall förses med inhemskt krigsfolk, genom att skriva ut var tionde man i landet. De blev då böndernas egna förtroendemän, sexmännen, som fick stort inflytande över utskrivningarna. Många av de som skrevs ut valde att leja bort sin tjänst.

Eftersom kronan även i fortsättningen var tvungen att få sin skatt. Och då jorden även var tvungen att brukas togs nästan aldrig jordägande bönder ut till krigstjänst. Detta medförde att den arme'n i början av 1630-talet fortfarande innehöll 90% utländska soldater och endast 10 % inhemska soldater.

Yngre indelningsverket.

Den 4 december 1682 godkändes förslaget om införande av "Det ständiga knekthållet" av riksdagen. Förslaget byggde på att kungen påtog sig ansvaret att med varje landskap förhandla fram frivilliga avtal om uppsättandet av krigsmakten. Varje landskap uppmanades att till kungens förfogande, fördela 1200 man på 8 kompanier om varder 150.

 För att rekrytera en soldat skulle det finnas minst två gårdar som tillsammans blev två mantal. Namnet på dessa gårdar var en "rote", vilket i detta sammanhang endast betecknar namnet på de gårdar som höll soldaten. För husarer var beteckningen ett "rusthåll" och för båtsmännen ett "båtsmanshåll".

När bönderna var satta att hålla en soldat antog en person för yrket, betalades en legosumma ut, värvningspeng. Soldaten skulle dessutom ha ett torp med en storlek av 4*8 meter. Till torpet skulle även finnas en bit mark och det skulle vara socknens bästa jord som avdelades till soldaten.Det visade sig ofta att den var upptagen, varför dessa torp ofta fick den sämsta jorden. Eftersom rotens bönder hade förpliktelser mot kronan och soldaten, var det många som valde soldattorpet framför drängstugan.

 Införandet av "Det ständiga knekthållet" tog tid för att det inte var någon tvingande lag, utan infördes genom förhandlingar mellan stadsmakten och allmogen i landskapen. De sista landskapet som införde indelningen av infanteriet var Västergötland 1685. Även om soldatlivet var hårt, var det under 1700-talet och ett bra stycke in på 1800-talet ganska lätt att värva nytt manskap när någon slutade. Det märktes att när beväringsarmen införs 1812 samt när emigrationen och inflyttningen till städerna börjar blir det svårare att värva folk till den indelta armen. Huvudsyftet med att ge soldaterna dessa speciella soldatnamn var att kompanichefen skulle kunna hålla isär sitt manskap. Det fick endast finnas en person i ett kompani med ett speciellt namn och det var inte ovanligt att ett namn följer torpet. Om soldaten hade skött sig väl kunde han benämnas "Gratialist" när han slutade.

Under senare delen av 1800-talet delades soldater som fick pension in i fyra klasser

1. De som skadades i tjänst och inte kunde försörja sig själv, 
kunde få 72 kr. om året.

2. De som skadades i tjänst men kunde till viss del försörja sig kunde få 48 kr. året.

3. Alla som tjänat mer än trettio år och skött sig väl,
 fick 24 kr. om året.

4. Alla de som tjänat i exakt trettio år och som fyllt 50 vid pensioneringen fick 15 kr. om året.

Beslut om indelningsverkets upphörande togs 1873. Det dröjde till 1887 innan rotarna enligt lag befriades från uppgiften att tillsätta ny soldat. Den 31 december 1901 var indelningsverkets saga all och Sveriges försvar övergick till att bestå av en värnpliktsarmén.

Fakta  från  Centrala Soldatregistret- Historik.